Näst sista dagen på vår resa

 

Rongratana Executive Residence, Bangkok

Dag: 118 av 120



Natten till idag rapporteras upp till fem personer ha skadats i samband med skottlossning vid Lumpini Park, som också den ligger nära vårt hotell vilket stödjer Linus och mitt beslut att fortsätta hålla låg profil. Vi började dagen med att gå till ett närbeläget hotell för att äta en lyxig hotellfrukost, där fanns allt och lite till så vi kunde mätta och belåtna gå tillbaka till vårt hotell men först efter ett stopp utmed gatan för inköp av frukt till mellanmål. Killarna skulle fortsätta bygga med det Lego som inhandlats enkom för att vi var tvungna att ha något att sysselsätta killarna med. Eftersom jag inte riktigt (bara nästan) hade blivit klar med alla mina inköp på MBK, begav mig mot BTS Rachadumri Station som ligger närmast hotellet för att göra mina sista komplimenterade inköp på MBK. Eftersom skytrain inte infattas av blockaden och UD’s rekommendation är att man ska man undvika demonstrationerna vilket man gör om man åker till BTS National Stadium och sen via gångbroarna går direkt in i MBK, det borde fungera tänkte jag och traskade iväg. Inne på MBK var det lika mycket människor som under gårdagen och jag förvånas över hur ofta jag hör svenska som talas, är det bara vi svenskar som tror att shopping går före politiska konflikter? Bland annat inhandlades större och häftigare crocs till Lukas och Leo och några Ferrari t-shirtar till barnens sysslingar innan jag kände mig helt klar med presentinköp och uppdatering av sommargarderob. När jag kom tillbaka till hotellet var killarna på väg till takpoolen för att ta sig ett svalkande dopp, snart brände den varma solen våra ansikten och från infinity poolen imponerades vi av de höga husen. Resten av dagen fördrevs med att bygga med lego, titta på Alfons och läsa vår enda Bamse tidningen om och om igen. Dagen avslutades med en omgång av dinosaurie-lotto som vanns av Leo, att spela spel är alltid lika roligt och mysigt det är något vi borde göra mer ofta. Även om det hade varit roligt att se mer av Bangkok så går det ingen nöd på oss, vi har det bra trots allt.

Demonstrationer och blockader

Rongratana Executive Residence, Bangkok

Dag: 117 av 120

På eftermiddagen samma dag som vi checkade in på vårt hotell exploderade en granat vid demonstranternas avspärrning vid Ratchaprasong, varvid tre personer dödades och ett tjugotal skadades. Ratchaprasong ligger inte alls långt från vårt hotell, men det var inget som vi hade någon som helst aning om eller märkte något av när vi efter en frukost på Starbuks gick till BTS Chitlom Station för att ta skytrain mot shoppingcentret Ma Boon Krong (MBK). Eftersom vi var där innan de hade öppnat så gick vi av vid BTS Siam Station för att gå den sista biten till MBK. Gatan utanför de stora shoppingmallsen är berörd av demonstrationerna och är därför avstängd, istället för bilar på gatan står tälten på rad och mellan tälten sitter hela familjer på stolar och äter, sover och umgås. För att komma in på MBK så var man tvungen att gå igenom en metall detektor och därefter få sin väska kontrollerad men efter det var det bara att handla på. Vi hade redan bestämt att jag skulle få en dag på egen hand så jag kunde ha fokus på handla presenter till de där hemma, samt att komplettera Leo och Lukas sommargarderob. Men först ville Linus kolla lite på elektronik och efter en uppdatering av ipad och iphone-fodral var han ganska nöjd. Linus tog med sig Lukas och Leo och gick för att ta sig hemåt medan jag fortsatte på egen hand, för att beta av listan på saker som skulle vara bra att köpa men som också ska rymmas inom vår viktgräns som är tjugo kilo per person. Mycket snart var presenter och kläder till killarna och två par skor till mig själv inhandlade, fötterna värkte och jag kände mig ensam. Jag tvingade mig ändå att njuta av stunden lite till och passade på att vila fötterna medan jag fick nytt lack på fingernaglarna. Trött och varm men med riktigt snygga naglar gick jag till BTS National Stadium för att ta tåget till hem till hotellet, ett tågbyte senare så hoppade jag av vid BTS Chitlom eftersom jag tänkte gå förbi Burger King för att köpa med mig hamburgare. Väl på hotellet så visade det sig att killarna precis hade kommit hem, de hade tillbringat dagen på Siam Ocean World och tittat på blötdjur i olika former. När Linus och jag på eftermiddagen läste UD’s senaste uppdatering av läget i Bangkok, förstod vi snart att gårdagens granatattack som orsakade tre dödsfall och tjugo skadade hade skett utanför Central World som ligger väldigt nära vårt hotell. När Linus och jag hade läst igenom UD’s uppdatering så bestämde vi oss snabbt för att inte fortsätta turista, det blir till att sysselsätta barnen med legobygge på hotellrummet och bara röra oss i närområdet. Sen kommer tankar som – om, vi som har följt utvecklingen i Bangkok via media i månader och nu när vi väl är på plats så ”glömmer” vi det bara för att vi är så inne i våra förutbestämda planer. Nu har vi fattat galoppen och Bangkok Post är den sida vi kontrollerar lika ofta som facebook, så vi har inte bara koll på vad som händer hemma i Sverige vi vet faktiskt också vad som händer på den plats där vi fysiskt befinner oss.

Hej då Mae Phim – Hej Bangkok

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 116 av 120

Idag är det dags för oss att åka till Bangkok och till Rongratan Executive Residence, bilen hämtar oss klockan tolv. Innan dess ska alla väskorna vara packade och vi ska ha hunnit en sista lunch på Panaya, den lokala restaurangen. Medan jag packade det sista så gick killarna och badade i poolen, så jag i lugn och ro fick packa allt på mitt sätt. Efter snart fyra månader på resande for så har jag utvecklat ett väl fungerade ordning i väskorna, en ordning som Linus inte riktigt har lärt sig. Redan en timme före avtalad tid så parkerade minivanen framför hus nummer tjugo så lunch, utcheckning och ett sista hej då blev en aning påskyndad. Två minuter i tolv rullade vi ut genom vakten medan vi vinkade hej då till Bali Residence som har varit vårt hem till och från i sju av totalt sexton veckor. Resan till Bangkok gick bra även om den gick i svindlande fart, chauffören hade inga problem att hitta vårt hotell även om han missade infarten med ett femtiotal meter. Men han löste det hela genom att backa på den starkt trafikerade och enkelriktade gatan och sedan korsa de tre filen för att kunna svänga in på hotellets infart. Levande och glada kunde vi checka in på hotellet och rummet visade sig vara jättefint, två stora rum med en liten kokvrå – tack, för tipset familjen C. Middagen åt vi på en koreansk restaurang i närområdet och Lukas och Leo var mäkta imponerade av att vi grillade vår mat på vårt bord, det blev många skatt medan vi njöt av den goda maten.    

Sista dagen i Mae Phim

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 115 av 120

Nu har jag rejäl hemlängtan…

Idag kom i alla fall solen tillbaka och med den värmen, så vi kunde tillbringa lite tid vid poolen för att samla på oss lite sol inför tillbaka resan till Sverige. Mopeden är tillbaka lämnad och jag har börjat packa väskorna, för imorgon åker vi vidare till Bangkok. 

Efter regn kommer mer regn

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 114 av 120

Idag har det regnat ännu mer och det påminner mig om min barndoms husvagnssemestrar kallt, fuktigt och man måste gå ut till ett annat hus för att gå på toaletten. Som sagt det har fortsatt att regna så vi tillbringade förmiddagen framför filmen Superhjältar, efter det åt vi pannkakor hemma i vårt kök. Men efter lunchen så hade molnen skingrats och vi passade på att åka ned till Mae Phim för att handla vatten och lite yoghurt till morgondagens frukost. Vi gick även en lång promenad längst stranden för att Lukas och Leo skulle få en chans att bli av med lite spring i benen. Och även idag blev barnen stoppade för en spontan fotografering och innan vi kunde fortsätta vår promenad blev det många skratt, några grimaser och förhoppningsvis någon bra bild också. Eftermiddagen avslutades med ett besök på Buffalo Bill Steak House, ribs till Linus och hamburgare till oss andra i familjen. Sen var det bara att ta på sig en långärmadtröja innan vi med mopeden åkte hem till Bali Residence i mörkret. Jag har också för första gången här i Thailand tagit på mig långbyxor och strumpor, så temperaturen måste vara nere under 25C, hua.

Regn, regn, regn

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 113 av 120

Idag vaknade vi av att regnet fullkomligt hällde ned över vår tre små hus, ett hus för sovrum och vardagsrum, ett hus för kök, tvättstuga, toalett och dusch, och ett hus som saknar väggar och utgör ”salan” eg. altan med tak. Det vill säga husen är byggda i Bali stil, de flesta som bor på området har antingen byggt ihop de två huskropparna eller åtminstone satt ett tak emellan. Vårt hus är inte hopbyggt, inte heller finns det något tak vilket blir fruktansvärt opraktiskt när regnet vräker ned.  Eftersom det fortfarande är ganska varmt ute så gör det egentligen ingenting att bli blöt, problemet ligger nog mer i att det blir en stor vattenpöl utanför toalettdörren. För att komma in i badrummet måste man för att inte blöta ned sina fötter helt, ta ett litet skutt över pölen vilket gör att man möter badrummets hala golv i lagom ramla-omkull-fart. Än har inget dramatiskt hänt eftersom vi håller Lukas och Leo i handen när de ska byta hus, men det blir även rejält halt när man ska gå in i köket eller vardagsrummet. Vid frukosten hade regnet nästan helt slutat att falla och kort därefter begav vi oss till Coca Cola stranden eftersom jag igår hade bokat tid för fix och målning av mina naglar och en massage till Linus. Vi hade stranden helt för oss själva, killarna byggde stora vägar i sanden där de sedan körde sina leksakslastbilar medan jag fick Mae Phims snyggaste naglar. När jag var klar var det Linus tur och medan han fick massage så fortsatte vi att leka i sanden, när det inte var roligt längre gick vi till restaurangen och medan vi väntade på vår lunch läste vi Bamse. När vi tre timmar senare begav oss hemåt på mopeden, märkte vi att regnet hade sänkt temperaturen så pass mycket att vi frös så vi huttrade. Hoppas värmen kommer tillbaka imorgon för idag var det jättekallt!

Coca Cola stranden

Bali Residence, Mae Phim

Dag: 112 av 120

Det blev Coca Cola stranden för oss idag, solen skiner och vattnet är varmt. Det händer egentligen inte så mycket just nu, både jag och Linus känner oss ganska mätta på intryck och upplevelser så ingen av oss känner något behov av att ge oss ut på några större utflykter. Mentalt har vi ställt in oss på att vi börjar närma oss slutet på resan och vi har gjort några tappra försök att göra en lista på vad som har varit bäst med resan och vad som har varit mindre bra. Vi har inte lyckats särskilt bra, däremot så kommer små roliga minnen upp och här är ett som jag gärna vill dela med mig av.

Det är ingen större hemlighet att Koh Lanta hör till svenskarnas absoluta favorit ställe här i Thailand. På ön är det också många svenska familjer som passar på att stanna en längre tid eftersom det faktiskt är möjligt, då det finns två svenska skolor på ön. Att övervintra här har blivit så pass vanligt att begreppet svensk-koloni inte längre är ett utryck som ibland används i negativa ordalag utom ett faktum. Det betyder att svenskars seder och vanor borde efter mer än ett decennium av närvaro, vara väl integrerat bland thailändarna, eller det är vad man naivt kan tro i alla fall. När vi skulle åka från ön så gjorde vi det med minibuss, och vår chaufför var en man i övre medelåldern. När vi satt i bussen som körde längs öns enda huvudgata, fick vi se en för mig ganska vanlig syn. En mamma som var ute och sprang samtidigt som hon körde en trehjuligbarnvagn (s.k. jogger). Jag hann precis tänka att det var väldigt ambitiöst, då chauffören plötsligt bromsar in bredvid den joggande mamman samtidigt som han pekar på kvinnan och ropar vad jag tror är ”titta” fast på thai. Sekunden efter fullkomligt frustar mannen högt av skratt och han fortsätter skratta så tårarna rinner hela vägen till Saladan, det kanske inte är så vanligt att de thailändska kvinnorna inte är ute och joggar med sina barn i barnvagn gissar jag.